Att vara fast , att vara beroende . Det är något som skrämmer mig . Det första man kanske tänker på är att vara beroende av cigaretter , alcohol , socker osv. Men det är faktiskt inte det jag syftar på just nu .

Det jag menar är att vara så beroende av en annan människa , att man skulle kunna ge allt . Att fastna med en person kanske låter lite bryskt ( hårt , illa ) att säga . Man ska väl vara glad om man hittat en människa som man kan dela sin tid med .

Jag är bara enormt skrämd av att denna person ska ta all min tid och jag tappar bort en liten bit av mig . Att någon bestämmer vad jag ska göra . Jag vill ju gö det jag vill och bestämma mina dagar . Jag vill inte att någon annan ska säga : Men idag ska vi !

 

Av någon anledning så är just ordet vi lite skrämmande för mig . Men det är jag och det kanske låter helt tokigt I era öron . Men jag har jämt varit en ensam person . Jag började redan I tidig ålder då jag jag började I gymnastik. Ingen av mina vänner ville göra det så jag bestämde mig för att göra det ensam . Sedan var det även valet av gymnasie. Alla mina goda vänner från högstadet valde ett och samma gymnasie . Jag valde samma gymnasie till en början , men efter redan 3 dagar så kände jag att det inte var rätt . Detta var inte det JAG ville . Så jag bytte gymnasie . Jag bestämde mig för att inte ens bo kvar I min lilla uppväxt stad som heter Köping. Jag flyttade helt själv till Västerås .

 

Tack vare jag har vågat att vara ensam så har jag träffat så fantastiska människor som betyder så mycket för mig . Även fast jag far min kos till något annan spännande grej som jag gör ensam så vet jag att dom finns där . Desamma gäller mina föräldrar . Dom har alltid ställt upp!

 

Jag har märkt att jag är rädd för att bli för fast I någon så att det ska hålla mig tillbaka . Det behöver absolut inte bli så för att man träffar någon som man vill dela mycket tid med ,om den respekterar ens egna liv och får göra det man brinner för .

 

Min tankar är mest att mista dansen . Att en person som jag kopplar ihop med ska inte inse hur mycket just dansen betyder för mig. Att dom kommer tycka att jag spenderar för mycket tid på det . Jag kommer alltid säga att dansen alltid kommer först . De personer som klarar av det bjuder jag mer än gärna in I mitt liv . Men annars är jag nog ett ganska bra exempel på en ensam person som är självständig och göra på sitt vis .

 

Någon som har kännt samma sak ?Är det bara jag som har svårt att släppa in personer för att jag gillar att vara ensamvarg ?

 

Just nu vill jag fortsätta att vara ensamvarg . Att isolera mig I min egna lilla bubbla där endast dans och min egna utveckling är fokus . Det är inte att vara ego på något vis . Utan jag är bara sjukt motiverad på att få det jag vill ha I mitt liv .

Någon dag kanske jag hittar någon som låter mig vara I min bubbla men ända finns där tillsammans med mig . Men kan förstå att det inte är roligt att vara nummer 2 I ens annans liv . Men jag kan inte ge bort min första plats till någon . Det finns en plats för någon I mitt liv . Bara den inte spräcker min bubbla och låter mig få ha den platsen för mig själv kvar .