Det är bara dans! Ta det inte för seriöst ! Låt dig bara känna .

 

När man har ett stopp I sin utveckling ( för mig och kanske fler dans relaterat ) måste man försöka stanna till och fundera på varför det är så . Inte stå och stampa på samma ställe med en hängande läpp som vi lätt gör . Det är nämligen den lättaste vägen att välja när man känner att man inte kommer någon vart .

 

Jag har kommit på vad som stoppar mig och även hittat en sak som en annan sett.

 

För det första

Jag tänker för mycket . Ibland behöver inte dans vara så seriöst . Ibland är dans bara dans . Ibland är det de lilla som gör det magiskt . Ibland är det små rörelser med känslor som gör hela koreografin. Det är inte dansaren som flyger omkring som en galning I 120 km/h som kommer vara den bästa dansaren. Det fick jag bevisat för mig när jag kollade på en dansföreställning som skolan hade producerat ihop , för någon vecka sen . Det var en grupp dansare som körde ett house nummer . 1 Dansare gick verkligen I 120 km/h . Det blev nästan jobbigt att kolla på . Det fans ingen kurva I hans dansande som gjorde det intressant .Utan det var flax hit , flax dit . Sedan kom det in en annan som förtrollade en med sin variation av energi I dansen . Ibland stod han bara och groovade smått men vissade starkare hur mycket han älskar det han gör , än den som sprang runt som en med eld I baken .

 

För det andra som jag fick åsikt av en lärare som jag ser upp till ( Adam Parson )

Du är rädd för din egen succe Du är som I en liten låda och du vill inte dela med dig av innehållet. Som att du räcker ut din hand försiktigt men kommer inte igenom väggen .

 Han ställde mig frågan : Tänk dig att det är en vägg mellan dig och en person som betyder väldigt mycket för dig. Personen som du bryr dig om faller över ett stup . Skulle du då räcka fram handen försiktigt eller sträcka dig igenom väggen med power ?

Svaret är ganska självklart !

 

Jag erkänner ! jag är rädd för att se vad som händer om jag ger mitt allt . Tänk om jag blir chockad av hur bra jag är ( skämt åsido ). Ne men seriöst varför vara rädd för något som kan göra både mig och andra glada . Jag vill jobba inom entertainment för att kunna uttrycka mig , för att ge lite av den kärleken som jag känner när jag får stå där . Varför stänger jag då in mig I en box . Lite ego att inte dela med sig av den glädje som spritter I min kropp när jag dansar .

 

Adam sa sedan - nästa lektion vill jag att du ska komma in och skita fullständigt I vad andra tycker . Ge det som du stänger inne . För när du kommer igenom väggen vet jag att du kommer bli så bra !

 

Jag ska börja skita I vad andra tycker . Så länge jag känner att jag njuter av det jag gör så spelar det ingen roll . Så dags  att arbeta bort väggarna . Jag ska sluta vara rädd för min egen succe och göra précis det jag känner för