sitter i split position utanför skolans danssalar . Inväntar 4 timmars balett som sedan kommer följas av en breaking dance klass . Ja jag ska breaka haha . Har aldrig gjort det förut så det ska bli en upplevelse . 

 

Igår fick jag en hel del att fundera över . Alla funderingar kom efter Adam Parsons klass på Edge Performing Arts . 

Han fick mig att tänka till varför jag dansar och hur jag vill att andra ska känna ( inte tycka utan känna ) när dom ser mig dansa . Igår gjorde vi en kombo som handlade om att man kommer tillbaka till en plats där man aldrig skulle hamna igen . Vi fick alla stegen och fick in kombinationen i mitt muskel minne . Men sen stoppade Adam upp Mig och fråga vad jag kände när kag dansa . Faktum är att jag endast koncentrera mig på stegen och glömde bort att känna vad jag ville förmedla . 

Han sa : jag vet att du kan dansa , jag vet att du har känslor . Men du måste öppna upp dig . Stäng inte inne dina känslor ,  våga visa vad du känner . 

 

Jag har svårt att öppna upp mig för människor . Svårt att släppa in människor i mitt liv och låta dom ta del av mina känslor . Jag gör det nog för att skydda mig . För ca 8 månader sen så hände en sak som verkligen stängde alla mina portar till mina känslor . Jag blev så sårad av en person att jag aldrig skulle ta mig upp igen . Ni vet den känslan då ni har haft en person som har fått dig att vilja att dela hela ditt liv med . Sedan fäller den krokben på dig . Jag har inte berättat för någon om hur ledsen jag var förutom min mamma som såg mitt fall . Hon hade aldrig sett mig så sårad förut . Jag är inte den som grinar men jag grät i flera veckor . Denna person som skapade mitt fall vet nog själv inte hur illa han gjorde mig . Han vet nog inte att jag var så ledsen att jag inte gjorde någonting på 2 veckor .  han hade tagit all min energi och jag bokstavligen orkade inte hålla mig uppe . Jag tackar gudarna för att mamma bar upp mig , jag var nära på att ge upp alla mina drömmar om att bli allt det jag ville bli . Tack mamma för att du puttade upp mig och knuffa iväg mig på mina äventyr . 

 

Så igår på klassen efter Adams lilla tal så tänkte jag : jag måste koppla mina egna känslor till denna koreografi . måste tänka på en plats där jag aldrig vill sätta min fot igen . 

 

Efter detta förändrades hela mitt sätt att dansa . Jag kände någonting . adam kände vad jag kände och fick en tumme upp . Efter klassen sa han : jag vet att du har känslor och är känslosam nathalie . Du måste bara låta folk se att du är känslosam . Precis som du gjorde i slutet . 

 

de sista minutrerna av klassen så påminndes jag varför jag dansar . jag får uttrycka mina känslor som jag aldrig skulle uttrycka med mitt tal .kom ihåg att känna när ni dansar