Roboten har känslor .

Lära mig att njuta av det jag uppnåt hittills .

Det är något jag måste göra . Jag är ju här . Jag gör det jag drömde om att göra , när jag satt hemma I Sverige . Jag har dansat för de koreografer som jag trodde jag endast kunde drömma om att få vara på deras lection .

 

Lära mig att stanna till och njuta av utsikten från den första backen som jag har tagit mig upp på. Det är högre kullar jag vill ta mig upp på . Men nu så borde jag lära mig att njuta av den höjd jag har nåt just nu .Ibland får man sånna här tankeställare . Sist när jag gick upp för Runyon canyon så började jag tänka på det här när jag market att jag inte ens njöt av utsikten när jag hade tagit mig upp . Det som alla andra gör . Dom går upp , stannar till och njuter av det dom uppnåt. Jag sprang bara förbi . Jag reflekterande inte ens till att stanna och andas . Jag sprang bara vidare , ner för backen och kände mig inte alls klar . Kanske om jag hade stannat till, andas I några få minuter så kanske jag hade insett att jag faktiskt tagit mig upp en bra bit . Att jag uppnåt något.

 

Detta gäller mig inom dans också . Ibland dansare jag I flera timmar utan att reflektera vad jag har gjort . Den där känslan när man tar ett djupt andetag , kopplar av och inser att man får faktiskt hålla på med det man alltid drömt om .

 

Jag är en robot . Ibland känns det som om jag vore en maskin. Jag har så mycket jag vill uppnå så att jag glömmer leva I nuet . Jag går upp , tränar , äter , dansar hela dagarna , äter och lägger mig så fort jag är klar med mina danslektioner för att jag vill att nästa dag ska komma , så att jag kan få dansa och träna igen . Jag är en fokuserad person och vet précis vad jag vill . Ibland önskar jag faktiskt att jag ska bli lite vilsen . Att inte veta précis vad jag vill. Låta något hända spontant . Att gå på en dansklass och verkligen andas in all passion jag har för att kunna röra mig och visa känslor . Jag kommer ihåg en klass med karl och knut I Stockholm . Jag började dansa som en robot . Ville göra allt perfekt . Jag såg det som ett styrkepass och glömde helt bort att känna . Då kom knut fram till mig och sa : vad känner du nu ? allt behöver inte vara korrekt .

 

När vi sedan började med koreografin så släppte jag alla min kontroll behov att vara perfekt. Jag tillät mig att känna . I slutet av klassen grät jag . Det var som om en tung sten släpptes från bröstet . Denna klass kommer jag aldrig att glömma . Så vill jag känna efter varje lektion . Kanske inte lipa varje gang men känna hur jag lyfts av glädje . Få flyg känslan .

 

Det är kanske dags att njuta av det jag uppnåt ?Ibland behöver man pauser från sitt hårda arbete . Kanske hitta något annat som du kan göra för att koppla bort helt och hållet någon timme /dag .

Hej! Jag tycker om att läsa din blogg även om jag inte är dansare så tillför den mig mycket ändå. Jag kommer ihåg exakt de här känslorna som du beskriver, förut när jag simmade på en väldigt hög nivå. Man kände sig som en robot som bara tränade, åt, sov och gick i skolan...och nästan varje dag var densamma, på både gott och ont :) För man hade som sagt ett mål med det man gjorde ;)

Jag vet att du är en otroligt duktig dansare, du gör rörelserna perfekta. Men att göra något tekniskt perfekt utan att tillföra känslan blir aldrig perfekt..för som dansare handlar det om att förmedla känslorna och energin till publiken och om du visar känslorna rätt men kanske inte gör rörelsen perfekt blir det i det stora helt perfekt ändå, eftersom publiken blir bländad av din utstrålning och berättelse känslomässigt :)
Det var något jag fick lära mig i tidig ålder, jag höll på med dans då i alla olika former, jag gjorde jämt rörelserna tekniskt rätt men jag kunde aldrig förmedla känslor *stone face* haha.

Men jag vet att du kan det! Och jag hoppas och längtar till jag får se dig på de stora scenerna för det är du verkligen värld efter allt slit! För är det någon som jag ser upp till som verkligen kämpar för att nå sina mål så är det du!Du är en riktig förebild även om det kanske inte känns som det hos dig :)

oj, råkade skicka iväg den innan jag var klar...
det kanske är svårt att ta in av en person du inte känner, men jag vet att du har det inom dig och du förmedlar och tillför mig mycket tankemässigt kring träning, motivation och kost även om vi håller på med helt olika saker :)

Så jag håller tummarna för dig i framtiden! ;)Tro på dig själv! :D