De senaste dagarna har jag funderat vad jag har för kaka framför mig . Vilken smak är den ? hur ser den ut ? finns det ens någon kaka för tillfället .

Jag fick ett snabbt svar på en av frågorna . Jag vet att jag har en kaka framför mig . En kaka som jag skulle kunna ge allt för .

 

Kakan är alltså ett mål . De flesta har kakor och vissa har dom inte , så är det bara .

 

Just nu är jag lite lätt förvirrad vad jag har för smak och utseende på min kaka . Kakan är min dans . När jag kommit fram till kakan och kan äta av den, är när jag blivit så bra som jag ser mig själv kunna bli . Jag vet att jag har något !

 

Jag började tänka på det här med min kaka ( mitt mål ) när jag stod på min sista klass för dagen på the edge performing arts . Jag hade tagit 4 lektioner non stop och var helt slut I kroppen och huvudet . Ingen av lektionerna hade gått lika bra som jag velat att dom skulle . Detta skapade en frustration inombords . Det är som om någon sprang iväg med min kaka så långt bort , att jag knappt kunde se den . Jag klarade inte av ett ända steg på sista lektionen . Det slog mig då att jag inte ens visste varför jag tog den klassen ? Jag hade ingen ork för den . Tog den bara för att få dansa . Det gav mig en tankeställare. Vill jag inte gå in på en klass och veta précis vad jag gör där , vad jag vill få utav den och vad jag vill känna . Jag vill känna den sprudlande känslan som jag får utav att dansa . Jag vill känna något när jag dansar . På dessa lektioner denna dag hade jag dansat som en robot . Jag hade inte känt någonting för att jag blev blind av tanken : ju fler klasser jag tar desto bättre blir jag .

 

Efter denna dag har jag tänkt mycket . Vad vill jag att min kaka ska smaka I slutändan , hur vill jag att den ska se ut . Vill jag falla précis innan för att jag trodde jag skulle bli en bättre dansare ju fler danslektioner jag tog utan att jag hade orken till den ? Det är då skadorna kommer .

 

Denna vecka har jag stoppat mig själv från att dansa ( utanför skolan ) . Dels för att spara pengar. Men största anledningen är för att jag vill hitta tillbaka till den där brinnande passionen som jag vet att jag har för dans . Men den har bara blivit täckt av för mycket krav . Jag vill adlrig tänka : varför dansar jag ?

Den tanken smog sig på , vilket skrämmde mig .

 

Jag har nu haft en paus från danslektionerna sen I måndags . Det kryper seriöst I kroppen . Jag vill bara dansa ! så I morgon är det over. I morgon ska jag få dansa !

 

 

Det kanske är bra att ha en paus då och då från det man älskar . Det är då man inser hur mycket det betyder .