söndag 

Har inte sovit som en kung denna natt . Har vaknat ett antal gånger , en orolig natt helt enkelt . Haft många tankar som har cirkulerat i mitt huvud . Tänkt på nutid , dåtid och framtid . Jag vet vart jag vill komma i livet . Men tanken : hur ska jag ta mig dit ? dyker ständigt upp i huvudet .

 

När det gäller mina mål i livet sa har jag aldrig tvivlat pa vad jag vill göra och åstadkomma . Men självförtroendet brister hos oss alla någon gång eller flera gånger . Det ärnsom sagt aldrig enkelt .

 

Men som jag brukar säga : hur kul skulle livet vara om det var enkelt ? en rak väg  och Inga överraskningar . Inte speciellt kul ! Inte speciellt kul att lyssna på en för bra historia heller för perfekt.

 

Jo jag har alltid haft tur , jag har aldrig haft nagra motgångar , alltid haft en vacker syn framför mig . Alla historier måste ha en "bad guy "om det ska börja kittla i läsarnas magar och få dom att vilja höra mer . Höra hur man växer , höra hur man faller sönder och hur man lyckas tackla alla "bad Guys " i sin berättelse .

 

Min blogg skulle val inte vara sa jätte lockande om jag bara skrev om en spikrak väg framåt . Det folk vill höra är alla snedsteg . Har jag inte rätt ? Det är där folk hittar mest motivation. Att höra om folk som vrickat foten men tagit sig upp igen .

När jag borjade blogga så ville jag endast prata om mina framsteg . Jag ville inte att folk skulle se min ledsna , arga och frustrerande sida . Men efter några månader , insåg jag hur tråkigt det maste vara . For visst hade jag motgångar . Jag har vrickat foten så många gånger att jag vet précis hur jag ska dämpa fallet i de flesta fall . Ibland träffar jag på något nytt och ramlar pladask på rumpan . Men då lär man sig något nytt och vet hur man dämpar fallet nästa gång .

 

Man får inte heller vara rädd för att falla . Tidigare skulle jag aldrig utmana mig så mycket så att jag ramla omkull på en dansklass for att jag ville testa mina gränser  . Det ar ju pinsamt ! ramla pladask ! smidigt ?!

 

Förra veckan på en dansklass sa satsade jag pa 4 varv på min piruett . Jag klarade 2 ,3 varv och sedan halkade jag omkull . Tog lite tid att fatta vad som hade skett . Nar jag tittade upp sa trodde jag att jag skulle skämmas. Men konstigt nog gjorde jag inte det . Utan jag hoppade upp snabbt och körde vidare och lyssnade på lärarens rättelse.  Jag hade tagit alldeles för mycket fart och hade alldeles för mycket energy for endast 4 varv . Jag lärde mig något av ett fall. Detta kan man koppla till det mesta .

 

Människor motiveras inte av att endast höra om  dina framgångar och regnbågens alla underbara färger . Människor motiveras när du visar att du ar mänsklig . Att du har allt fått en dörr  i ansiktet , att du ramlat på rumpan .

En människa som visar att den är mänsklig  ar det mest motiverande som finns enligt mig . Det är mer mänskligt att fela än att vara perfekt . Perfekt är ingen rolig  titel pa en berättelse . Vart är då  spänningen om du redan vet att det ska vara perfekt .

 

Det är den felaktiga bilden som kommer dra sina blickar mot sig . Det är den som lär oss något.